Trafikläraren: ”Psykologi är hela grejen”

4736796413_9d5f367953_b

Järnkoll på högerregeln, dragläget och fickparkering – samt en pedagogisk touch och kunskap i hur psykologi tillämpas i stressiga miljöer. Det har Maria Schärlin. Hon är trafiklärare, ett yrke som är både varierande och tempofyllt.

– Kommer du ihåg? Växeln först. Sen blinkar du ut. Vi ska rakt fram i trafikljuset till Klippans parkering.

Maria Schärlin instruerar körskoleeleven Emilia Sandklef som kör en av sina sista lektioner innan det är dags att köra upp. Nervositeten har börjat smyga sig på. Nu ska allt finslipas, småmissar korrigeras. Idag står genomgång av säkerhetskontrollen på schemat. Hur man kollar oljan, däcken och bromsarna – sådant som kan komma under uppkörningen på Trafikverket nästa vecka.

I Majorna i Göteborg är stadstrafikens utmaningar påtagliga. Ett stenkast bort flyter leden där semestersugna trafikanter skyndar mot sina mål. Här i närheten av trafikskolan korsas rondellen av spårvagnar, bilister kör rakt ut från parkeringar invid vägkanten, gatorna är enkelriktade och fotgängarna gör lite som de vill. Två personer med hundar i koppel går plötsligt över gatan trots att där inte är ett övergångsställe. Emilia Sandklef saktar in.

– Kom ihåg att titta bakåt när du bromsar. Bra att du kollar cyklisterna där. Oj, vad fort han körde, ajabaja.

Maria Schärlin är blixtsnabb med feedback. Hon håller ögonen på vägen och i backspeglarna och på eleven. När en bilist i en silvrig Ford fräser förbi i en farlig omkörning på den 30-skyltade vägen är hon lugn. Detta ser hon varje dag. Många personer tycks provoceras av övningskörningsskyltar, berättar hon.

– Vissa går upp jättenära bakom bilen och viftar med händerna. Många gör dumma grejer och sätter oss i fara och, framför allt, stressar eleverna.

Ja, stress är något en trafiklärare måste kunna hantera. Både sin egen, och elevens. Vi är tillbaka i trafikskolans kombinerade fikarum och kök, där kontorshundarna Rocky och Micke snor runt så fort någon kliver in genom dörren. Detta är platsen där de anställda tar en rast mellan körlektionerna. Tre lektioner på förmiddagen och tre på eftermiddagen brukar det bli. Trafiklärare är ett yrke som inte passar alla på grund av stressen, berättar trafikskolechefen Helen Sandell, som pausat för en snabb kopp kaffe innan det är dags för nästa elev.

– Vissa som är nya i yrket klarar bara några månader eller ett par, tre år. Men om man sedan är kvar blir man ofta fast, säger Helen Sandell.

Maria Schärlin är eleven som blev kvar på skolan. Efter att ha tagit körkort på Majornas trafikskola började hon jobba här som receptionist. Men arbetskamraternas jobb lockade och hon vidareutbildade sig till trafiklärare.

– Jag utbildade mig till trafiklärare eftersom jag ville jobba med människor. Jag gillar att jobba nära andra människor, att coacha någon och se den personen utvecklas, säger Maria Schärlin.

Hon har tidigare jobbat heltid som trafiklärare på skolan, men valt att numera varva körlektioner med att hålla i och utveckla teoriutbildningen, samt att sitta i receptionen.

Att ha koll på psykologi och människors olika inlärningsprofiler är a och o i trafikläraryrket. Vissa elever skyller gärna ifrån sig när det går dåligt – de behöver få bättre självinsikt. Andra ser kritik och instruktioner som ett nederlag och måste istället lyftas och berömmas. Vissa vill inte prata alls utan föredrar att läraren pekar med handen, medan en del vill att man lyfter varje liten del som de gör bra.

– Det som är unikt för yrket är att vi möter en massa olika personlighetstyper i alla åldrar. Det är tvära kast: ena körlektionen kan man ha en lätt elev för att under nästa ha en som har lite svårt för körningen. Så det gäller att vara flexibel och anpassa sig. Har man jobbat ett tag känner man direkt vilken personlighetstyp de är. Psykologi är hela grejen i det här yrket, säger Maria Schärlin.

Det pedagogiska samspelet mellan elev och lärare är viktigt. Fingertoppskänsla krävs för att anpassa lektionerna efter elevens förkunskaper och karaktär.

– Från början är många elever rädda och ser sig som bromsklossar. De känner sig jagade och i vägen och ser trafiken utifrån. Man måste låta eleven göra misstag, låta dem jobba självständigt och släppa dem stegvis för att de ska växa, men naturligtvis under uppsikt och med instruktioner från oss.

Trafikläraryrket är varierande och sällan långtråkigt, men man måste ständigt vara på topp då det även är mycket koncentrationskrävande. För medan läraren håller koll på elevens körning så har hon också ögonen på vägen och den omgivande trafiken och ska vara beredd på alla de olika situationer som kan uppstå. Trafikläraren måste alltid vara steget före mentalt sett.

– Vi kör hela tiden med hjärnan, men det ska inte märkas, säger Maria Schärlin.

Något av det Maria Schärlin gillar allra bäst med att vara trafiklärare är att se eleverna bli bilförare som tänker innan de handlar och är säkra på hur de ska agera i trafiken.

– Man känner i maggropen när de är klara för uppkörning.

© Lisa Gahnertz
Publicerad i Platsjournalen nr. 35, 2014

Bild: Drive av Kaysha är licensierad under CC BY 2.0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Du kan inte längre kommentera.