Orden styr hennes vardag

blurred_lines

Skrivandet står i centrum för Elin Boardy. Hon leder skrivarkurser, gör litteraturtidskriften Fantasin och är nybliven bibliotekarie. Och nu kommer bokdebuten.
– Det är mycket ord, mycket text! konstaterar hon skrattande om sitt liv.

Litteraturen har sedan sommarlovet efter sjuan haft en framträdande roll för Elin Boardy. Det var då hon åkte på sitt första skrivarläger och insåg att skrivandet faktiskt var något som kunde tas seriöst, att folk hade det som sitt jobb.
– Det var en stor insikt, säger hon.
Nu använder hon sina egna erfarenheter när hon leder skrivarkurser för ungdomar . Och syns lite överallt där det finns rum för litteratur.
Tillsammans med tre skrivarkollegor gör hon tidskriften Fantasin sedan två år tillbaka. Ett magasin som blandar djupa essäer om litteratur med tramsiga skämt, tänkt som en motvikt till de, som hon säger, ”gubbiga” kulturtidskrifter som är mest framträdande på marknaden. I och med tidningen är hon en del av den levande litterära kultur som finns i Göteborg.
– Det är ganska piggt och aktivt. Det finns många forum för uppläst litteratur och folk som startar grejer och tidskrifter och som bor här och skriver. Att litterär gestaltning ligger här gör väl sitt till att det knoppas av författare.

Lägenheten i Masthugget är Elin Boardys fasta punkt när hon navigerar mellan skrivarkurserna, arbetet med Fantasin och de i våras avslutade studierna till bibliotekarie. Här luktar det gott av starka kryddor i köket och sommarsolen letar sig in genom fönstrena. Och det är här debuten Allt som återstår kommit till, i den lilla vrån i sovrummet som överblickar en lummig innergård.
Det var aldrig meningen att hon skulle skriva en historisk roman, som hon kallar boken. Det var egentligen en novellsamling hon höll på med. Men så började hon släktforska ihop med sin mamma och det de hittade satte igång tankarna.
– Vi hittade mammas farmor, Emma, i kyrkböckerna. Mamma hade någon aning om att hon hamnat på mentalsjukhus, på Vänersborgs Hospital & Asyl.
Det hade hon mycket riktigt och de fick tillgång till Emmas journaler.
– Det var tre års anteckningar. De skriver att hon inte vill äta, att hon sysslar lite med lagning utan intresse, hon frågar inte efter sina barn, och när man frågar henne något så skrattar hon bara på ett ”menande sätt”, berättar Elin Boardy.
– Så frågade de henne: Trodde du att dina barn var besatta eller varför betedde du dig så besynnerligt mot dem? Då tänkte jag, vad sjutton har hon gjort, vad är det här för människa?
Efter att ha hört sig själv säga till vänner att om hon någon gång skulle skriva en roman, så skulle det bli om denna kvinnas livsöde, insåg hon att det kanske var lika bra att göra det med en gång, medan lusten fanns.

Nu, tre år senare, släpps boken i handeln. Hon betonar att det rör sig om fiktion, att boken endast är löst baserad på släktens liv i det karga Bohuslän. I centrum står känsliga Emma, som blir kvar på gården på Orust medan syskonen ger sig av. Samtidigt sveper första världskriget över Europa. Kanske en ovanlig berättelse för en ung författardebutant, men i samklang med de svepande, uppslukande romaner hon helst läser själv.
Efter en lugn sommar väntar nu nya skrivarkurser att leda, arbete med Fantasin nummer 10 och letande efter bibliotekariejobb. Och så ska hon fortsätta skriva, börja om på något nytt. Orden och texterna fortsätter dominera och Elin Boardy är glad:
– Det är det här jag vill göra.

Publicerad i Göteborgs-Posten, augusti 2008.
© Lisa Gahnertz

Du kan inte längre kommentera.