Debutant som sticker ut

SONY DSC

Viktor Johansson vann Borås tidnings debutantpris i år för Kapslar. En diktsamling som sticker ut med sitt kraftfulla bildspråk och en stil som är motsatsen till minimalism.

Det är just det maxade och bildrika som lockar Viktor Johansson. Han beskriver sina dikter som små filmscener som staplas på varandra och som gärna får dra åt olika håll. Allt för att skapa ”en drömlik dramaturgi”, som han kallar det. Att förmedla en känsla till läsaren är det viktigaste. Han nämner indiefilmen Gummo av Harmony Korine som en stor inspirationskälla.
– Jag märkte i efterhand att jag varit väldigt inspirerad av den. Den handlar om en stad och man får följa stadens sinnestillstånd mer än karaktärerna. Den är liksom klippt efter en känslomässig kronologi. Så tycker jag att mina dikter är, säger han.

Kapslar bygger till viss del på en tidigare diktsamling som blev refuserad. Viktor tyckte ändå att det fanns några bra saker i den och skrev vidare. När han kom på hur han skulle utforma Kapslar, med en introduktions- och en avslutningsdikt för varje svit i boken, föll bitarna på plats. Ett genomgående tema är kärlek.
– Jag ville ge nya alternativ till alla slitna metaforer om kärlek.

Viktor ger intryck av att vara säker på sitt skrivande. Kanske inte minst för att Kapslar har fått ett så gott mottagande. Efter att han blivit refuserad från flera förlag och fått utlåtandet att skära ner på dikterna, är han glad för att recensenterna var positiva till diktsamlingen som den var.
– Med recensionerna kom erkännandet att jag gör någonting bra. Det kändes skönt att få bekräftat att den kunde få vara så spretig.

Han framhåller recensionerna som ett viktigare erkännande än BT:s pris. Men han är tacksam. Pengarna har gett honom tid och möjlighet att jobba på sitt nästa projekt, en science fictionroman som kommer i höst. Den utspelar sig på ett rymdskepp där vi följer två kvinnor ur en ensam besättning, de sista överlevandena sedan jorden gått under.
– Jag har tänkt lite på vad folk kommer att säga och om man kommer att tycka att det känns som ”svensk” science fiction.

Det kom inte lätt för Viktor att skriva annat än dikter. Allt sedan gymnasiet var det poesin som gällde, ända tills han började en skrivarlinje i Gävle. Prosa ingick i kursplanen.
– Att skriva prosa känns mycket mer som ett arbete, tycker han. Men jag är glad att jag var så länge i poesin för jag tror att min prosa är ganska poetisk och koncentrerad, säger han och återgår till skrivandet på datorn i hemmet.
Som alla andra vardagar, mellan 9 och 5.

Publicerad i bif nr 2/3, 2008.
© Lisa Gahnertz

Du kan inte längre kommentera.