”Inget barn ska behöva leva med en förälder som missbrukar”

SONY DSC

Agneta Trygg och hennes dotter Olivia Trygg vet hur svårt det är att vara anhörig till någon som missbrukar. Nu vill de hjälpa andra. Med stiftelsen Trygga Barnen fokuserar de på att stödja barn till alkoholister.

”Den som skriker högst och längst vinner.” Agneta Trygg skrattar åt det hon kallar sitt eget ordspråk, men det sammanfattar vad hon nu kämpar för. Att bryta tystnaden och skammen kring att ha en missbruksproblematik i familjen.
Framför allt vill hon hjälpa barn till alkoholister att inse att de inte är ensamma. Därför är hon öppen med sin egen familjs historia.
Av egen erfarenhet har Agneta Trygg upptäckt att samhällets insatser ligger på att hjälpa den som missbrukar, medan de anhöriga glöms bort. Det vill hon nu ändra på med stiftelsen Trygga Barnen, som hon startade tillsammans med 22-åriga dottern Olivia Trygg för ett drygt halvår sedan. Upprinnelsen till arbetet de två bedriver idag kan spåras till ett föredrag Olivia höll om alkoholism på en svenskalektion i gymnasiet.

Men vi backar bandet lite. Till slutet av 70-talet, när 25-åriga Agneta träffade den charmige Hans.
– Han var en jättesnygg och rolig hippiekille. Han var väldigt mycket människa, berättar Agneta.
Hennes röst mjuknar när hon berättar om Hans. Mannen hon kom att leva med i trettio år, den framgångsrike reklamaren som rodde hem tunga konton med stora bilmärken. Från ett tidigare förhållande hade Agneta redan 4-årige Oskar, och med Hans kom hon att få ytterligare två barn, Ida och Olivia. Under början av 80-talet flyttade familjen till England. Alkoholkulturen där innebar en Gin & Tonic till lunch, medan ett nytt reklamkontrakt kunde firas med champagne trots att klockan bara var tio på morgonen. Kanske var det där grunden lades till Hans beroende, tror Agneta. Själv skjutsade hon barnen till och från skolan varje dag, så att dricka mycket var inget alternativ för henne.

Tillbaka i Sverige rullade karriären på för dem båda. Agneta har startat ett antal framgångsrika företag, bland annat inom konferensbranschen, och sitter i flera styrelser. Maken var också egenföretagare. När Hans i slutet av 90-talet sålde sitt företag slutade han att jobba, och Agneta upplever att någonstans där kulminerade hans drickande. Från att tidigare ha varit hel och ren, satt han nu i soffan med samma kläder på sig som han haft dagen innan.
Men det var svårt för henne att inse att hennes man hade problem med drickandet.
– För mig var en alkoholist någon som satt på parkbänken.

Agneta började räkna vinflaskorna när hon åkte hemifrån på morgonen. Hur många flaskor från vinstället skulle stå tomma vid soptunnan på baksidan av huset när hon kom hem från jobbet? Hans märkte vad Agneta gjorde och började gå upp tidigt på morgonen, slängde de tomma flaskorna innan Agneta hann se dem och åkte till Systembolaget och fyllde på med nya.
– När det var riktigt dåligt var det mer flaskor i vinstället på kvällen än när jag hade åkt på morgonen.
Agneta visste det inte då, men hon hade blivit medberoende. Hon gjorde allt för att dölja att maken drack.
– Vårt kylskåp var alltid fyllt av godsaker, som löjrom, havskräftor. Det skulle vara extra gulligt allting.
Det dracks ofta i bekantskapskretsen. Under middagsbjudningarna i familjens hem i Djursholm var Hans alltid snabb med att fylla på de andras glas, berättar Agneta. Så att ingen skulle märka hur mycket han drack, tror hon. Och det kunde hända att Agneta fyllde upp stora glas vin när hon delade en flaska med maken, glas som hon sedan hällde ut i köket och fyllde på med vatten. Så att han inte skulle få i sig så mycket av det som fanns i flaskan.

Makens beteende påverkade familjen. De två äldsta barnen, Oskar och Ida, hade flyttat hemifrån när Hans alkoholberoende nådde sin kulmen, medan yngsta dottern Olivia bodde hemma. När Hans drack ändrades hans personlighet och familjen upplevde att han blev han elak och kunde säga sårande och kränkande saker. Olivia reagerade genom att hålla sig borta, var hellre i stallet till sent på kvällen så att hennes pappa skulle sova när hon kom hem.
Agneta förnekade att något var fel.
– Jag grät jättemycket, men fattade nog inte riktigt hur ledsen jag var. Då förstod jag inte varför jag grät, det gör jag nu.

Vändpunkten kom när dottern Ida konfronterade Agneta.
– Hon sa ”mamma, dra för helvete, pappa dricker”. Och att hon föraktade mig om jag inte lämnade honom.
Där och då bestämde sig Agneta för att det var nog. Hon tog kontakt med en terapeut, som gav henne modet att konfrontera Hans. Hon och barnen satte sig ned med honom och sa att han inte var välkommen att träffa dem förrän han var nykter. Att de älskade honom, men att han hade 48 timmar på sig att välja mellan dem och drickandet.
Hans gick ut genom dörren utan ett ord. Han kom inte tillbaka.

Ungefär då är vi framme vid tidpunkten när Olivia berättar om sina erfarenheter under en skollektion om alkoholproblem. Hon gör det under omskrivning.
– Jag berättade min egen historia men sa det var en kompis som hette Kalle som råkat ut för allt. Men folk som kände mig kunde tolka det jag sa, och att jag berättade om detta inför klassen gjorde att jag vågade berätta för mina kompisar om pappa, säger Olivia, som blev triggad av händelsen att hjälpa andra som haft samma problem som hon.
Att bryta tystnaden kring det tabubelagda ämnet har bara visat sig positivt, anser Olivia. Strax efter hennes föredrag började klasskamraternas mammor ringa till Agneta, och kompisar berättade om egna upplevelser för Olivia. Det visade sig att det var fler som tigit och hållit liknande saker inom familjen eller bekantskapskretsen.

Det är den sortens tystnad stiftelsen Trygga Barnen nu jobbar för att bryta. Och det är just de egna barnens upplevelser av att ha en missbrukande pappa som driver Agneta att nu hjälpa andra familjer.
– När jag och Olivia nu berättar om det vi varit med om för andra människor händer det ofta att de vi pratar med kan säga något som ”min pappa är alkoholist”. Det gör mig ödmjuk att de delar med sig och det de säger gör mig också väldigt ledsen. Men att vi kan göra att folk vågar öppna sig, det är det som gör mig stark.
Just nu är stiftelsen i uppbyggnadsfasen. Agneta jobbar för att få till samarbeten med Socialtjänsten, och dottern Olivia föreläser på företag och skolor. Olivia håller även i aktivitetsgrupper. Där kan barn till alkoholister träffas och prata. Det händer att de gör roliga aktiviteter tillsammans, som att gå på bio eller baka bullar.

Agneta tror att det är viktigt för anhöriga till alkoholister att träffa andra som gått igenom samma saker. Stiftelsen ska därför finnas till för att stötta andra när det känns som svårast, bland annat genom att hjälpa till med att förmedla möjligheten till professionell rådgivning för de barn och ungdomar som hör av sig till Trygga Barnen. De arbetar också för att sprida information om hur alkoholism slår mot samhället och vill verka för att lyfta fram både forskning och information om alkohol- och drogfrågor.
– Varför ska någon behöva vänta så länge med att få hjälp som vi gjorde? Om vi ser att någon har problem, då ska vi våga gå fram och fråga. Vi är så flata i Sverige när det gäller sådant här. Hör vi att det skriker hos grannen, vem knackar då på dörren? Jag vill lyfta frågan att vi ska stå upp för våra medmänniskor. Och om barn blir drabbade, då måste vi agera, säger Agneta med eftertryck.

Det beräknas att en miljon svenskar någon gång under sin livstid har ett riskbruk av alkohol, det vill säga en spritkonsumtion som ökar risken för skador. Detta enligt siffror från CAN, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. Cirka 300 000 svenskar beräknas ha ett allvarligt alkoholberoende och varje år dör flera tusen svenskar till följd av sjukdomar eller skador kopplade till deras missbruk.
Det är siffror som slår över kön, åldrar och samhällsklasser.
– Samhällets hjälp fokuserar idag på den sjuke, alkoholisten, men det är också viktigt att hjälpa alla runt omkring. Att bli nykter alkoholist är ett jättejobb, men att bli fri från ditt medberoende tar dubbelt så lång tid, anser jag. Jag hävdar att det runt varje alkoholist är åtta till tio personer som mår väldigt dåligt, säger Agneta.

Hans kom aldrig att återvända hem. Han lyckades inte bli nykter och dog i maj 2010.
– Stiftelsen känns som en ära till honom. För jag tror att om han hade tillfrisknat från sin alkoholism så skulle han ha varit jättestolt över oss, säger Agneta.
Arbetet med stiftelsen har just börjat. Hennes vision är tydlig: inget barn ska behöva leva med en förälder som missbrukar.
– Det är så mycket saker vi kan hjälpa varandra med. Vi måste stanna upp och verkligen ta tag i varandra.

© Lisa Gahnertz
Publicerad i Good News Magazine nr 4, oktober 2011

Du kan inte längre kommentera.