Den sista utvägen

tunnel

Alla gör det. Vissa skäms för att ta genvägar, andra ser det som en självklarhet. Men varför fuskar vi? Level sökte svaret bland forskare och spelare.

När man kört fast mot den stenhårda bossen eller letat i två veckor efter ett gömt vapen är frestelsen svår att motstå. Då finns lösningen inom ett par musklicks avstånd. De finns i form av guider, frågesammanställningar eller koder. Den gemensamma nämnaren är att de alla utgör någon form av fusk. På ett eller annat sätt förändras spelupplevelsen från dess ursprungliga form.
Fusk i spel har förmodligen alltid existerat. Från esset i pokerspelarens skjortärm till Monopolpengar undansmusslade under bordet. Men i och med tv- och datorspelens växande popularitet har fuskandet blivit en stor industri. Internetsidorna som sträcker ut en hjälpande hand är oräkneliga. World of Warcraft-guld säljs dyrt på webben. Spelföretagen har upprättat telefonlinjer som frustrerade spelare kan ringa till när de kört fast.
Folk fuskar, helt enkelt. Vissa mer, andra mindre.

– Fusk är som porr. Svårt att definiera, men vi vet vad det är när vi ser det, säger Mia Consalvo, spelforskare vid Ohio University.
Mia har studerat fuskandet. I boken Cheating – Gaining advantage in videogames samtalar hon med spelare i ett försök att ringa in vad fusk är. Hon kommer fram till att fusk inte alltid är något som latmaskar gör. Det kan faktiskt tillföra spelaren något positivt.
– Fusk kan få en spelare att gå framåt i ett spel, vilket är en bra sak. Fusk låter spelare leka med spelet och med dess regler, istället för att hålla sig till att bara strikt spela det, säger hon.
Hon fann att det finns fyra viktiga anledningar till att man fuskar. Man har fastnat, man vill snabbspola sig igenom tråkiga delar, man gillar att löpa amok med aldrig sinande krafter, eller så fuskar man för att förstöra för andra i onlinespel.
– Den allra vanligaste anledningen är att man fastnar i spelet. Man vill spela men kan inte gå vidare utan någon form av hjälp.
Man har då ett val: fuska eller sluta spela. Är spelet tillräckligt engagerande väljer man ofta det förstnämnda. Fusket kan också vara ett sätt att få mer spel för pengarna. Ta alla de där dolda skatterna, till exempel. Gillar man spelet vill man gärna hitta dem. Utan att leta sig fördärvad på kuppen.

Det här vet Emma Bergström-Wuolo allt om. Hon körde fast i Final Fantasy X-2. För att få tillgång till speciella vapen eller färdigheter var man tvungen att ha klarat av vissa sekvenser till 100 procent. Själv kom hon aldrig ens i närheten.
– Det var helt omöjligt att klara. Det gällde att göra vissa saker i speciella lägen. Sen fick man ingen ny chans. Jag blir så irriterad på att man bygger ett spel på det sättet, det blir för svårt.
Till slut kollade hon upp på nätet hur hon skulle göra, för att inte gå miste om något.
Hon tycker ändå att det är tråkigt att fuska och försöker länge klara sig utan.
– Fusk förstör något. När man väl börjar fuska i ett spel går det inte att sluta, säger hon.
Gränsen för Emma går dock vid att kolla upp enskilda lösningar på nätet.
– Jag skulle aldrig köpa en strategiguide, alltså en tryckt bok, för då skulle det kännas som att man la ett pussel där alla bitarna var numrerade på baksidan. Som att man spelade efter ett recept, säger hon.

Hemma hos spelfantasten Daniel Larsson står konsolerna tätt. Om fusk i spel säger han att det är som ”att spela yatzy och vända tärningarna”. Men han är kluven och erkänner:
– Man är inte tolv år och kan inte längre lägga timmar på att komma vidare. Internet finns ju alltid där, men det känns inte riktigt bra när man vet att man var tvungen att fuska för att klara spelet.
Daniel minns fortfarande med fasa en etapp i det gamla Nintendo-spelet Super Metroid som han och en kompis kämpade med i tio timmar. När de väl lyckades komma vidare hade de glömt vart de skulle gå – och hamnade på samma ställe igen. Det här var på det tidiga 90-talet, när fusk var något som spreds på skolgårdarna och inte på nätet.
I vissa fall tycker Daniel trots allt att fusk kan tillföra spelandet något.
– Ta The Sims, det är ju bara enerverande. Om man använder cheat codes får man mer cash och kan bygga och det är trots allt det roliga. Att hålla på med deras jobb och så, det är bara ångest, säger han.

Pär Anders Granhag är professor i psykologi vid Göteborgs universitet. Han forskar i varför och hur människor ljuger i olika situationer. Enligt Pär Anders är spelfusk en form av lögn, då båda handlar om att tillskansa sig själv olika fördelar. Ofta på andras bekostnad.
På frågan om det finns en speciell typ av människa som fuskar svarar han:
– Ja. Alla. Den som säger att han inte ljuger eller fuskar ljuger verkligen. Det intressanta är att man gör det i olika utsträckning och att man har olika definitioner om vad som är exempelvis en allvarlig lögn. Det skapar ofta problem i olika relationer.
Så när spelare ryker samman för att reda ut vad som är rätt eller fel i fuskandets värld, kommer alla från olika bakgrunder, med varsin åsikt om vad som är rätt eller fel. Och, påpekar Pär Anders Granhag, just spel är extra lurigt. Spelande har genom historien, från brädspel till poker, många gånger gått ut på att dupera andra.
– Många spel går ju ut på att man inte ska fuska, men i alla fall lura andra. När anses det kreativt och skickligt att ha lurat andra och när har man brutit en gräns som det finns lagar för att man inte får bryta? Gränsen är hårfin.
För medan föräldrar kanske skäller på sitt barn för att det ljuger, kan samma barn få beröm för att han vinner i pokerspel genom att bluffa sina motspelare. Att lura och överlista andra är en del av många traditionella spels regler. Det är först när man går utanför regelverket och blir påkommen, som medspelarna blir förbannade.

Och det är här dagens fuskdebatt befinner sig. Det är bara ens eget samvete som blir lidande när man använder koder i ett single player-spel, men en helt annan grej när man spelar mot andra i onlinerollspel. Människan har alltid velat ta genvägar. När det sker på andras bekostnad blir genvägen något fult.
När vilken nybörjare som helst kan gå in på Ebay och köpa sig en automatisk minebot till EVE Online som jobbar för en medan man sover. När en lat amerikan köper en World of Warcraft-figur som en underbetald ryss spelat upp. När någon går in för att reta upp och förstöra för andra genom att gå bärsärkagång med fuskkoder och utrota hela byar. Vad är då poängen med att lägga ner timmar av möda och tankekraft själv, när ingen annan gör det?
De allra flesta spelare Mia Consalvo pratade med är emot fusk i onlinespel.
– Spelaren ska vinna eller utvecklas på skicklighet och uthållighet, snarare än genom hacks eller genom att köpa guld. Jag känner till flera gillen som slänger ut medlemmar om det framkommer att de fuskar på något sätt, berättar hon.

Fusket leder till att många spelare lägger av. En katastrof för spelföretagen, som ser pengarna försvinna och hela spelvärldar förstöras av illasinnade hackers. Det har blivit en ny marknad för säkerhetsföretag, med namn som Even Balance och ITS GlobalSecure, att erbjuda skydd mot fuskspelarnas metoder.
Så är man då en lat människa om man ibland tar till ett fusk för att komma vidare? Är man mer benägen att fuska även utanför spelets gränser?
– Ingen som jag pratade med erkände att de fuskade mer i det verkliga livet om de själva brukade fuska i spel, och jag antar att det också skulle vara svårt att mäta, säger Mia Consalvo.
Hon ser till och med vissa positiva aspekter av fusk i onlinespel:
– Jag tror verkligen att spel kan vara nyttiga utrymmen att testa sina etiska val, hur du skulle eller inte skulle agera i verkliga situationer. Medan vi alla möter ”verkliga” människor online, så är det ett ställe som är skilt från livets vanliga konsekvenser. På så sätt kan vi utforska olika situationer utan rädsla för negativa påföljder.

Kanske är det dags att göra upp med tanken att fusk enbart är något förkastligt. Är det verkligen så annorlunda att använda sig av den kollektiva intelligensen i ett internetforum än att ringa en kompis?
Ett spel är trots allt tänkt att vara en underhållning. Alla internetsajter med tips och tricks vittnar om att de flesta av oss varken har tid eller tålamod att lösa svåra spelrelaterade problem. Hur strikt man sedan vill hålla sig till de ursprungliga reglerna är upp till var och ens samvete.

Hur fuskar du?

  • Moralpredikanten
    Ditt överjag är så starkt att Freud förmodligen skulle avkrävt åratal av psykoanalys. Att ens fråga en vän om hjälp är moraliskt förkastligt. Du är spelvärldens självutnämnde polis och du har ett tålamod starkt som stål. Att lida sig genom tråkiga partier är en del av spelet. Det är du mot spelet och alla andra – minsta fusk är ett misslyckande för dig som person.
  • Smygfuskaren
    Du gillar att hålla dig på rätt sida av lagen och har aldrig varit på fel sida av lagen i verkliga livet. Ändå drabbas du av frestelsen ibland. När bossen skrattar dig i ansiktet för femtielfte gången i rad, när du vill komma vidare men inte för ditt liv kunnat lista ut lösningen efter timmar av spelande. Då faller du till föga. Trots att du i maggropen känner att det inte är helt okej.
  • Guldfisken
    Systemet ska krossas och det är din uppgift att göra det. Du fnyser hånfullt åt lydiga och naiva spelare och framlever ditt liv på gamefaqs.com. Du har en koncentrationsförmåga och ett tålamod lika stort som en guldfisk och det finns inte ett hack du inte testat. Eller köpt. Det är ju trots allt bara ett spel det handlar om. Så länge du har roligt bryr du dig inte om konsekvenserna.
  • Utforskaren
    För att sova gott på natten måste du veta att du utforskat varenda vrå och skrymsle i spelvärlden. Du var typen som ritade kartor till Zelda som barn. Tanken att du kan ha missat en gömd skatt får dig att bryta ut i kallsvett. För att slippa detta är strategiguiden din bästa vän och du pumpar andra spelare på deras erfarenheter. Det är upplevelsen, inte kampen, som lockar dig med att spela.

Publicerad i Level, 2007.
© Lisa Gahnertz

Du kan inte längre kommentera.