Den nya jordbruksrevolutionen

stad

Nu vill vi odla mat mitt i city. Längtan efter ekologisk och närodlat har drivit fram den nya gröna vågen som sveper över världen – matodling i stan. Och stadsodlingarna är kanske ett måste för att vi i framtiden ska kunna föda jordens befolkning.

Framtidens städer kommer möjligen inte vara bara höghus och asfalt. En allt större växande rörelse förespråkar mer grönt i städerna, grönt som går att äta. Vi har kommit att förknippa matproduktion med landsbygd, men en allt större växande urban population ställer krav på nya sätt att tänka kring hur vi ska få vår mat.

När presidenthustrun Michelle Obama anlade en köksträdgård intill Vita huset satte hon fokus på en trend som under de senaste åren växt sig allt starkare i väst, stadsodling. Enligt en undersökning trendanalysföretaget Kairos Future gjort av 1,4 miljoner trädgårdsbloggar runt om i världen är matodling den hetaste trädgårdstrenden just nu. Det är en funktionell köksträdgård med ekologiska grödor i anslutning till huset som vi vill ha, oavsett om vi bor i staden eller på landet. Denna tendens har nu slagit rot i Sveriges städer. Och odlingarna det rör sig om är mer än bara en enstaka tomatplanta och några kryddväxter i en balkonglåda.

Odling bland höghusen

I stadsdelen Högsbo i Göteborg har projektet Stadsjord startat. Där, mitt bland flervåningshusen i tegel ligger den; odlingen som gjort verklighet av drömmarna om ett innerstadslantbruk. I tider när det talas om att vi måste skapa en matproduktion som främjar en hållbar utveckling på vår jord, är denna plantering ett faktiskt bevis på hur det kan genomföras.

Den 600 kvadratmeter stora odlingen går mot sin andra sommar som en prunkande plantering, med alla möjliga sorters blommor, lök, kål, rödbetor, squash och potatis. Och det finns fler tecken på att detta inte är en vanlig backe i ett vanligt bostadskvarter. I en inhägnad går tre Linderödsgrisar och bökar i den jord som snart ska odlas och förvandlar en ordinär stadsgräsmatta till en odlingsplats genom att äta rötter och skadeinsekter och gödsla marken. Ett slags levande, och högst ekologiska, jordfräsar.

Niklas Wennberg är den drivande personen bakom Stadsjord. Som före detta miljöjournalist och politiskt aktiv inom miljöfrågor, bestämde han sig för ett par år sedan för att omsätta ord i praktik. Just stadsodling var en fråga han ville lyfta fram.

– Jag har alltid trott på småskalighet som en del i en försörjningsmodell. Den här modellen av försörjning, när man bygger ett intressant kvarter utifrån ett sociologiskt och ekologiskt perspektiv, är ingalunda ny. Den har miljörörelsen drömt om och förordat väldigt länge, säger han.

Planteringen i Högsbo har vissa likheter med kolonilotter: det är en odlarförening som ligger bakom projektet och odlingslotterna hyrs ut till medlemmar i föreningen. Men den lilla djurhållning som finns i form av grisarna – och snart också en liten hönsgård – gör att odlingen faktiskt är ett jordbruk, om än mycket småskaligt, och till skillnad från kolonilotten produceras maten här lika mycket för odlarnas skull som för att kunna säljas.

– För två år sedan, om du frågade en Högsbopolitiker om det finns någon som vill odla mat i Högsbo, så var svaret nej, säger Niklas Wennberg.

Det visade sig vara helt fel. På odlingsträffarna som Stadsjord anordnat har intresset varit stort och hundratals personer har lockats. De första femtio odlingslotterna hyrdes ut med en gång, nu bökar grisarna upp ytterligare trettio stycken. För Niklas Wennberg är det tydligt att politikernas dialog med de boende inte tidigare har lyckats möta detta uppenbara behov hos stadsbefolkningen.

– Frågar du på allvar hur du vill strukturera ditt liv och vilka värden du vill omge dig med, då kommer solrosen, bönan och djuren att ta väldigt stor plats om människor känner att de får lov att uttrycka den längtan.

Växer i Sverige

I Göteborg sås nu fröer till fler odlingar i Stadsjords regi. Niklas Wennberg tror på stadsodlingens framtid i Sverige. Inte minst

– Det kommer absolut booma. Vi har blivit inbjudna till så många ställen där vi blivit ombedda av fastighetsägare och andra parter att samverka och pusha utvecklingen. Man vill ha grisar och andra djur och man vill odla.

I Uppsala pågår ett liknande projekt. Landskapsarkitekten Marina Queiroz och odlarentusiasten och civilingenjören Ylva Andersson är två av initiativtagarna bakom Matparken, en blivande odling i stadsdelen Gottsunda. När de kontaktade kommunen med sin idé om att skapa en stadsodling fanns redan tanken från kommunens sida. Odlingen börjar nu ta form på en igenväxt åker. Den ska finnas till för alla intresserade, och där kommer även att finnas trädgårdar för skolor och dagis där barn får lära sig att odla.

– Det konventionella livsmedelssystemet är ohållbart på så många sätt och vi brinner för bra mat. Det är också viktigt att man vet var mat kommer ifrån. Människor vet inte att de är beroende av ett otroligt bräckligt system, odlingen i sig själv har en viktig pedagogisk poäng bara genom att visa på det, säger Marina Queiroz.

De positiva följderna av stadsodling är många. Förutom att ge ekologisk, närproducerad mat och bidra till bättre luft i städerna och ett naturligt rum för insekter och fåglar, återkommer en annan aspekt när det talas om stadsodling: den sociala gemenskapen mellan grannar som odlar tillsammans stärks.

– Man odlar mat, men också sociala kontakter, säger Marina Queiroz.

Stadsodling en realitet utanför västvärlden

Upp emot en fjärdedel av jordens mat produceras i städer idag, till största delen i utvecklingsländer. Åtta av tio av de färska grönsaker som äts i Hanoi är odlade i staden eller i dess närområde. Och Dakar producerar 60 procent av den totala nationella konsumtionen av grönsaker. Samtidigt relateras flera småföretag till odlingarna, maten ska tillredas, förpackas och säljas.

I städer som dessa är stadsodling en nödvändighet. Mat är dyrt – i fattiga länder läggs generellt upp emot två tredjedelar av inkomsten på mat. Stadsodlingen är i många fall ett direkt resultat av de höga matpriserna, liksom otillräckliga och oregelbundna matleveranser. Redan idag beräknas en miljard människor, alltså en sjättedel av jordens befolkning, lida av svält eller undernäring. Det är en siffra som kommer att stiga, allt eftersom jordens befolkning ökar. För att hela jordens befolkning ska ha mat om fyrtio år måste jordbruket öka med 70 procent från idag.

FN beräknar att tre fjärdedelar av jordens befolkning kommer att bo i städer under mitten av detta århundrade. Det ställer nya krav på hur – och var – vi ska framställa vår mat. Para den ökade befolkningen med den väntade bristen på fossila bränslen som kommer att göra matleveranserna dyrare och en förmodad förvärrad växthuseffekt – och vi står inför en stundande matkris. Förespråkarna för stadsodling menar att det helt enkelt är en nödvändighet att odla den jord som idag står obrukbar i och omkring städerna.

Stadsodling är ingalunda ett nytt fenomen i väst. Kolonilotter blev under 1800-talets Sverige ett sätt att ge trångbodda stadsbor möjligheten att odla sin egen frukt och grönt och på så vis hålla både livsmedelskostnaderna nere och förse stadsbefolkningen med mat. Och under första och andra världskriget var så kallade Victory Gardens ett vanligt inslag i länder som USA, Kanada och Storbritannien. I parker och trädgårdar uppstod dessa odlingar som ett svar på den minskade mattillförseln i ett land i krig.

Efter decennier där odling främst varit koncentrerad till landsbygden börjar det nu dyka upp odlingar anpassade till det nya årtusendet runt om i världens städer.

I London arbetar föreningen Capital Growth med att förvandla övergivna jordplättar till levande jordbruk. Takodlingar sprider sig över storstäder som Manhattan och Vancouver – i den sistnämnda staden ligger The Fairmont Waterfront Hotel och ger en fingervisning om hur restauranger kan sköta sin mattillförsel: redan nu förser hotellets takodling restaurangen med färsk frukt, grönsaker och örter. Samtidigt har forskare vid Columbia University lagt fram konceptet ”vertical farming” – jordbruk i skyskrapor där gigantiska växthus ska producera mat åt närområdet. Det låter som science fiction, men det svenska företaget Plantagon är en av dem som hoppas bygga växthus med ekologisk odling i världens städer inom bara några år.

Ett sätt att hantera svält

Miljöforskaren Björn Forsberg kommer i år ut med boken Tillväxtens sista dagar, i vilken han bland annat berör stadsodling. Han har studerat den i två städer, Havanna och Detroit. I bägge städer har stadsodling blivit en nödvändighet. På Kuba som en reaktion på landets stora handelskris under 90-talet; att odla sina egna grödor blev helt enkelt en nödvändighet för överlevnad. Men något liknande har också skett i Detroit i USA.

– Många i medelklassen är arbetslösa eller är på väg att bli det i Detroit, och stadsodling är ett sätt att hantera svältande, vilket många faktiskt gör i USA:s storstäder.

Detroits många ödetomter har visat sig idealiska för stadsodlingen. Nu är den en av de städer i världen med flest bondemarknader där det säljs lokalproducerad mat och stadsodlingen har vuxit fram som en positiv reaktion mot stadens höga arbetslöshet och kriminalitet.

– I Sverige handlar det inte om att bemöta svält, men ingången är medvetenheten om de globala utmaningarna, som fossilbränslen, klimatförändringar och resursutmaningar. Det handlar också om att skapa en social miljö med trevlig atmosfär och bättre boendemiljöer, säger Björn Forsberg.

Men är det då helt problemfritt att odla i en stad? Tänk storstad och associationerna går genast till bilars tungmetallrika avgaser. Det finns få studier på hur människan faktiskt påverkas av stadsodlad mat, men en av dem som genomförts i Sverige är på just Stadsjord. Miljömedicinskt centrum i Västra Götaland har analyserat plantor från odlingen i Högsbo. Slutsatsen som dragits är att det inte är farligare att äta grödor som växt där än grödor som köpts i handeln.

Murar skyddar mot avgaser

Enligt Livsmedelsverkets rekommendationer ska man inte odla närmare än tjugo meter från en trafikerad väg. Redan ett skydd i form av till exempel en mur, eller varför inte en höjd som ett höghus med en takodling, minskar påverkan från bilavgaser. Andra sätt att försäkra sig om att maten håller en bra kvalitet är att tillföra ny jord till odlingarna så att den eventuellt kontaminerade jorden inte påverkar grödorna, eller att odla växter som inte absorberar tungmetaller lika snabbt som andra – såsom fruktträd hellre än sallad.

Björn Forsberg ser inte utsläppen som det största problemet för stadsodlingarna. Nej, snarare är problemet hur stadsodlingarna ska kunna genomföras i en större skala och konkurrera med kommersiella intressen.

– I städer finns det ett tryck att exploatera marken. Att bygga nya kontorskomplex ger på kort sikt högre ekonomisk avkastning än att odla gurka på samma bit mark. Beslutsfattare är kvar i det tänkandet och det är också privata markägare, säger Björn Forsberg.

Jättelika växthus eller en trädgård i varje stadsdel? Hur framtidens stadsodling kommer att se ut återstår att se. Men allt pekar mot att vi kommer att behöva vänja oss vid nya sätt att producera mat jämfört med idag. Och mitt i all oro för livsmedelskrisen ser Niklas Wennberg en enkel, men inte desto mindre slagkraftig, förklaring till varför vi stressade västerlänningar börjat längta efter att odla. Vi mår bra av det.

– Grisen och tomatplantan och solrosen fungerar som ett slags plåster i en ofta trasig, sårig tillvaro, säger Niklas Wennberg.

Och kanske är det just detta som nu driver människor att runt om i världen sticka ner händerna i myllan och börja bruka städernas anonyma gräsmattor – längtan efter att stanna upp och möta sin granne, se något växa i långsam takt och påminnas om förutsättningarna till varför vi alls finns på jorden.

© Lisa Gahnertz
Publicerat i Good News Magazine nr. 1, oktober 2010

Du kan inte längre kommentera.