Riv dina fördomar

solglasögon

Digitalt berättande ska riva fördomar i segregerade Göteborg. Med kortfilmer om olika invånares livsöden vill personerna bakom projektet Gothenburg Shout skapa större gemenskap bland stadens befolkning.

Det är lördag och shoppingen pågår som vanligt i köpcentret Nordstan i centrala Göteborg. Men något är lite annorlunda idag. Mitt i folkmyllret står en soffa framför en storbildsskärm. Några har stannat upp och tittar på filmen som rullar.

”Det är jag som gör samhället otryggt” säger filmens berättarröst till en ström av fotografier och leker med de fördomar som finns om mannen vi ser på bilderna – är han den farlige killen med pitbullterriern som hänger på torget, eller i själva verket en familjefar som skulle göra allt för sin dotter? Det är rapartisten, manusförfattaren och föreläsaren Enver Ramirez som berättar om sitt liv och sina tankar i kortfilmen han själv producerat.

Det Nordstans besökare ser är resultatet av flera månaders arbete med projektet Gothenburg Shout. Under några dagar i januari rullade kortfilmer om sex invånares livsöden på flera andra ställen i staden, däribland Stadsmuseet, Stadsbiblioteket och två kulturhus.

– Målet med det här projektet är att ge Göteborgs invånare en chans att berätta sin historia, ge en röst åt folk som på något sätt ligger i marginalen eller har svårt att göra sin röst hörd. Och att skapa enkla möten och förståelse i en stad genom digitala berättelser, säger Daniel Isakson.

Han läser till projektledare på Kulturverkstan och är en av initiativtagarna till projektet. Gothenburg Shout är resultatet av ett studieprojekt han och några klasskamrater drivit under hösten. Genom Centrum för urbana studier vid Göteborgs universitet kom de i kontakt med Enver Ramirez som länge arbetat för att öppna ett mediecenter i förorten Hammarkullen.

– Det har hela tiden funnits två syften med Gothenburg Shout. Dels att ge möjlighet åt dem som har svårt att göra sin röst hörd att få göra det, dels att kickstarta detta mediecenter, säger Daniel Isakson.

Formen man valt för projektet, digitalt berättande, bygger precis som namnet skvallrar om på en gammal berättartradition kompletterad med digital teknik. Stillbilder, musik och en voice-over sammanfogas med enkla redigeringsprogram till filmer som är högst tio minuter långa. Tyngden ligger i framförandet av berättelsen. Det är också den som producerar filmen som är avsändare till den historia som berättas.

– Det är den enklaste formen att göra film och det var därför vi tyckte att det passade för det här projektet, säger Enver Ramirez.

Förutom hans historia för Gothenburg Shout finns också Ismaels berättelse om hur han lämnat krigets Somalia för Sverige och om hur rädslorna från hemlandet åter väckts till liv när invandrare nyss blev beskjutna i Malmö. Eller den poetiska kärleksförklaringen till graffitimålandet från Mattias vars taggar smyckar stadens offentliga rum.

Nu fortsätter arbetet med att bygga upp mediecentret. Förhoppningen är att producera fler filmer i samma anda genom nybildade föreningen Alla har en historia att berätta. Tankarna är många om alla de berättelser som fortfarande kan och borde göras. Till exempel önskar man få ungdomar från olika stadsdelar att mötas genom att låta dem ta del av varandras filmer. Man vill också ge röst åt fler kvinnor, bland annat har en förening med spansktalande kvinnor visat intresse för att göra kortfilmer.

Både Daniel Isakson och Enver Ramirez ser att digitalt berättande kan vara ett bra sätt för att öka förståelsen mellan människor.

– Oavsett om en stad är delad eller inte, är det alltid viktigt för folk i en stad att lära känna varandra bättre. Hade man fått drömma hade det varit så att många fler städer jobbar med digitala berättelser för att få folk att mötas, att det blir ett nätverk, säger Daniel Isakson.

Fotnot: Kortfilmerna från projektet finns att se på Gothenburg Shouts hemsida.

Digital Storytelling:

Digitalt berättande, ”digital storytelling”, skapades av konstnären Dana Atchley i början av 1990-talet i USA, med syftet att kombinera traditionellt berättande med dagens digitala verktyg i korta, personliga filmer. Denna typ av kortfilmer kräver få tekniska förkunskaper under skapandet och växer ofta fram under workshops.
Berättarformen tillämpas i flera olika sammanhang, från pedagogiska till kommersiella. I Sverige har webbaserade UR-projektet Rum för berättande använt sig av formen.

© Lisa Gahnertz
Publicerad i DIK Forum nr. 2, 2011

Du kan inte längre kommentera.