På spaning efter Jack

bok

Ulf Lundells ”Jack” har kommit att symbolisera ungdomstiden för en en hel generation. Lisa Gahnertz söker efter 2000-talets motsvarighet, men hittar ingen. Kan generationsromanen ha spelat ut sin roll?

Året är 1774. Den 25-årige Johann Wolfgang von Goethe har precis avslutat romanen Den unge Werthers lidanden. Det kommer att bli boken han ständigt förknippas med, som grundlägger hans berömmelse – och som ger upphov till den Werther-feber som sveper över Europa.

Den unge Werthers tragiska öde slår an en ton hos dåtidens unga. Inte bara kan de identifiera sig med Werthers olyckliga trånande efter flickan som tillhör en annan, vilket leder honom till att begå självmord. Nej, det kontroversiella i hur Goethe bryter mot de borgerliga normerna, utgör också en lockelse. Det är troligen det första verk som kan kallas en generationsroman.

Generationsromanen, den bok som hyllas för att sätta fingret på tidsandan, har lyst med sin frånvaro i Sverige under det senaste decenniet. Men den har efterspanats. Under 2006 utlystes tävlingen Ett år i Sverige. Det var Bokförlaget Forum, Månadens Bok och Expressen som sökte den nya samtidsromanen. Över trehundra bidrag strömmade in, men domen från juryn löd att inget manus höll måttet för publicering.

I såväl Norge, Finland som Danmark hölls också samma tävling. Där lyckades man bättre. Eller i alla fall att utse vinnare. Under 2009 publicerades de tre samtidsskildringarna, och den gemensamma nämnaren för vad våra grannländers juryer tyckte var talande för samtiden var krisande män som längtar efter sex. Inget revolutionerande alltså, det är ungefär så som vi vant oss vid att en generationsroman ”ska” se ut. För blickar vi bakåt mot de böcker som fått epitetet generationsroman är de yttre ingredienserna ungefär alltid desamma.

Det är storstadsmiljö. En ung man letar efter sin egen väg i samhället och revolterar gärna mot det stela, utstakade vuxenlivet. Han är något av en outsider som helst fördriver tiden med att hänga med kompisar och att dricka sprit på rökiga barer. Tänk Jack Kerouacs På drift, eller varför inte Sveriges mesta generationsroman genom tiderna; Jack av Ulf Lundell. Det som gjort dessa romaner till en röst för de yngre generationerna är framför allt sammanfattandet av en speciell tidsperiod, hur det var att vara ung precis just då. Hur jargongen gick, vilka miljöer man vistades i, vilka drömmar som närdes.

Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiris är troligen det närmaste vi kommit en generationsroman i Sverige under 00-talet. Huvudpersonen Halim beskriver på bruten svenska sin tillvaro som kretsar kring tankar om ”svennar och blattar” och var han passar in i samhället. En samtidsskildring om någon av ett mångkulturellt Sverige.

Även om mottagandet av Ett öga rött var lyriskt – en kritiker kallade den just ”2000-talets motsvarighet till 70-talets Jack” – uteblev den omedelbara kultförklaringen som tidigare generationsromaner frambringat.

Möjligen är det så enkelt att generationsromanen spelat ut sin roll, att en endaste bok inte längre kan ge röst åt en nutid som i mycket karakteriseras av splittring. Ett problem med generationsromanen så som den oftast definierats, är just att den i grund och botten skildrat den vita, heterosexuella mannens erfarenheter. Denna slags röst utgör inte längre den allenarådande normen. I en tid som präglas av individualisering och flera olika gruppers samexistens blir också upplevelserna om vad som verkligen präglar samhället fler och vitt skilda från varandra. Det går nu att i större utsträckning välja vilken röst som får lov att definiera ens egen samtid.

Ett är i alla fall säkert; vi kommer alltid att längta efter att läsa om den där personen som är precis som vi själva. Som ser samtiden på precis samma sätt som vi gör. Om det nu under 10-talet kommer att bli i generationsromanens comeback, eller i flera olika skildringar som existerar sida vid sida, återstår att se.

© Lisa Gahnertz
Kristianstadsbladet Kultur 2011-01-24

Du kan inte längre kommentera.