Nu är det klippt för censuren

tid

Ända sedan lagen om filmcensur instiftades har debatten om dess avskaffande blossat upp med jämna mellanrum. Och varje gång har det kommit en ny rulle som chockat och censuren har fått finnas kvar. Oavsett årtionde är det ungefär samma saker som upprört. Droger. Explicit sex. Mord och brottslighet. Kort och gott, förkastliga beteenden som hotade att snedvrida huvudet på publiken.

 
Sverige var första land i världen med att införa filmcensur och en instans för förhandsgranskning av film, Statens biografbyrå. Året var 1911 och filmmediet var ungt.
– Filmen sågs från början som lite suspekt. Den vände sig till en yngre publik men också enklare folk, arbetarklass. Det sågs som ett kommersiellt medie som riktade sig till en publik som hade svårt att värja sig mot filmens sensationer. Känslan var att det var en okontrollerad kraft som på något sätt måste stadgas upp, säger Bengt Bengtsson, universitetslektor i Filmvetenskap.
Den siste maj i år presenteras en utredning om filmcensuren. Allt pekar mot att den avskaffas.

Den svenske regissör som kanske råkat värst ut för censuren är Arne Ragneborn. I Farlig flykt från 1954 spelar Ragneborn själv en ung man som rymmer från ungdomsvårdsanstalten med sin flickvän. De dricker och blir bekanta med en homosexuell man. Denna mörka samhällsskildring passade inte in i folkhemsbygget. Filmen var nära att totalförbjudas och släpptes först efter omfattande klipp. Samma öde drabbade Ragneborns följande filmer: Flamman och Aldrig i livet. Också de handlar om ungdomar på glid som ägnar sig åt knark, sex och våld.
Nästa våg av filmrelaterad moralpanik sköljde över Sverige under 60-talet. Vilgot Sjömans 491 från 1964, om en pojkanstalt där miljön är präglad av sadism och sex, skapade stort rabalder. Filmen förbjöds först av censuren, men beslutet överklagades och revs upp av regeringen. Ett år tidigare kom Ingmar Bergmans Tystnaden som skildrar både kvinnlig onani och lesbiskt sex. Att klippa i Sveriges mest internationellt kände regissörs filmer gav inte rätt budskap till omvärlden. Inställningen till Tystnaden banade väg för en liberalisering av filmcensuren: sex på vita duken var okej att visa. Lagen ändrades. På grund av detta släpptes också pornografin fri att visas på bio i Sverige, som andra land i världen efter Danmark. Den världsberömda svenska synden var född.

Censuren flyttade nu större fokus mot grovt våld. Bo Arne Vibenius gjorde i början av 70-talet en brutal film om en hämndlysten lyxprostituerad, spelad av Christina Lindberg. I dag är Thriller – en grym film en kultklassiker som inspirerat Quentin Tarantino. Då – totalförbjuden.
När Sverige svek, satsade Vibenius allt på Cannes 1973. Med logon ”Banned by Swedish censorship”, ett iscensatt blodigt slagsmål på Croisetten och snygga tjejer som delade ut ögonbindlar på barerna fick Thriller stor uppmärksamhet.
Filmen såldes till den amerikanska marknaden, men klipptes grovt. Alla sexscener rykte. Denna version letade sig sedan fram till de svenska biograferna. Och klipptes igen av Biografbyrån.
– Satans elände, censuren slaktade filmen totalt. Den slaktade amerikanska versionen var redan helt värdelös. Filmen slutade med en närbild på Christina Lindberg, sedan ridå. Hela slutet bortklippt. Folk och jag fattade inte ett jota. Alla buade, jag också, berättar Bo Arne Vibenius i ett mejl.

Inställningen till Thriller var en föraning om vad som komma skulle under 80-talet när videon slog igenom. Motorsågsmassakern kom att symbolisera hela videovåldsdebatten. Förbjuden på bio när den kom vid 70-talets mitt, cirkulerade den under 80-talet i form av nya påfundet ”videogram”. Censuren stod plötsligt maktlös. Den ingrep ju enbart i filmer som visades på bio.
– Sverige hade ett helt annat medielandskap innan videon kom. Vi hade en statstelevision med två kanaler och tre radiokanaler. Statens biografbyrå censurerade filmer. Sedan kom detta nya sätt att se på film på. Det reglerade samhället skakades om, det var anledningen till att de blev så stor debatt, säger Peter Fornstam.
Peter Fornstam, som då var biografdistributör, fick till slut upp en klippt version av Motorsågsmassakern på bio. Allt medan den allsmäktiga Biografbyrån förlorade makt när medielandskapet förändrades. Cineaster importerade videofilmer som sedan cirkulerade i de egna kretsarna. Det gick nu att se sådant som tidigare klippts: duschscenen i Hitchcocks Psycho. Totalförbjudna Mad Max och Rovdjuret.

Under tidigt 90-tal ingrep censuren för sista gången. Liksom med Ragneborns filmer var det ungdomar på glid som chockerade i Sökarna från 1993. Sammanligt klipptes 3 minuter och 23 sekunder, däribland ”blodig skallning av man, oralsex, vattensprut mot kvinna”. Sista gången Biografbyrån tog till saxen var 1995, i Martin Scorceses Casino. Misshandel med slagträn och tortyr i skruvstäd ansågs för magstarkt för publiken.
Gunnel Arrbäck var VD för Statens biografbyrå i drygt 25 år. Hon avgick 2007 och var då starkt kritisk till dess roll.
– Vi hade ett kriterium som vi försökte tillämpa, det här om filmer verkade förråande. Den formuleringen kändes allt mer ihålig och det fanns inga belägg för att filmer kunde ha den inverkan på vuxet folk, säger hon.
Hon tror att vuxencensuren slopas, för att ersättas med åldersgränser i ett system liknande USA:s.
– Det finns väl knappt någon annan lagstiftning som varit oförändrad i snart hundra år, medan hela mediautveckligen rusat fram i expressfart. Vi ska inte ha censur överhuvudtaget i ett demokratiskt samhälle. Staten ska inte bestämma över vuxna människor vad de ska se och inte se, säger Gunnel Arrbäck.
Nej, filmer chockerar inte längre på samma sätt som vid förra sekelskiftet. Diskussionen om kontroll och skadlig påverkan gäller nu andra medier, som datorspel eller internet. Det är bara debatten om vad som är passande för publiken som är konstant.

© Lisa Gahnertz
Publicerad i Allt om film nr. 5 2009

Fotnot: I december 2010 beslutade riksdagen att avskaffa filmcensuren från och med 1 januari 2011. Sedan dess är Statens medieråd ansvarigt för att sätta åldersgränser för film som är avsedd att visas för barn under 15 år offentligt.

Du kan inte längre kommentera.