Hollywood fimpar rökning på vita duken

cigarette

Rökning är på tillbakagång i samhället. Men på film är scener med rökning fler än under 50-talet. Nu krävs ett rökförbud på vita duken.

Ungdomar lockas in i tobaksmissbruk genom filmvärldens glamouriserade bild av rökning, anser flera nordamerikanska antitobaksgrupper. Deras påtryckningar har lett till att storbolaget Disney beslutat sig för att stryka rökning ur alla sina familjefilmer. Om Pongo och de 101 dalmatinerna gjorts idag hade skurken Cruella De Vil antagligen fått klara sig utan sitt karakteristiska cigarettmunstycke.

I USA, där nära en halv miljon människor dör av tobaksrelaterade sjukdomar varje år, läggs en del av skulden på filmindustrin som sedan länge är starkt förknippad med tobaksindustrins sponsring. En studie som publicerades vid University of California förra året har satt fart på debatten. Den slår fast att ungdomar mellan 18-25 år som såg mycket film där rökning förekommer var med 86 procent större sannolikhet rökare jämfört med sina jämnåriga. Samtidigt visar ett urval av de senaste fem decenniernas storfilmer att det röks mer på film i dag än under 50-talet. Upp till elva gånger per timme förekommer tobak i rutan.

I filmen Thank you for smoking är huvudpersonen en skrupelfri tobakslobbyist som till varje pris möjligt säljer in sitt cigarettmärke, bland annat till filmproducenter. Dikten överträffar kanske inte verkligheten i detta fall. Tobaksindustrin ser vita duken som en utmärkt display för sina produkter sedan deras reklamutrymme i samhället krympt. Och för Hollywood är produktplaceringarna en viktig kassako.
Men kärlekshistorien mellan Hollywood och tobaksindustrin är större än så. Cigaretten är också en viktig symbol för filmskaparna.

Under 40-talet, när Hollywoods censur förbjöd att visa sex på film, fick manusförfattarna signalera vad som skedde med de medel som fanns tillgängliga. Skrynkliga kläder och en cigarett visade att här hade något otillbörligt skett. Publiken var så klart med på noterna och lärde sig tolka antydningarna.
Med tiden har cigaretten även kommit att bli en markör för att förstärka en rollfigurs personlighet. Det är svårt att tänka sig James Bond utan sin sexuellt laddade cigarr eller Uma Thurman som het femme fatale i Pulp Fiction utan en cigarett nonchalant balanserande mellan fingertopparna. När Sandy i Grease slår sig fri från sin präktiga image och vinner hjälten är det med en cigarett i handen. Passande nog placerad där av Philip Morris.

Motståndarna påpekar att det är löjligt att man inte ska få skildra något så vanligt förekommande som rökning. Varför inte förbjuda alkohol också, i sådana fall? Men möjligen får vi vänja oss vid mer helylle alternativ om antitobaksgrupperna får sin vilja igenom.
Censurorganet MPAA (Motion Picture Association of America) överväger nu att ta med rökning i bedömningen av filmernas åldersgränser. Nakenhet och grovt språk räknas redan in. Och höga åldersgränser ses inte som något eftersträvansvärt av filmmogulerna. Det leder ju till färre biobesökare. Kanske måste tobaksindustrin börja kämpa ännu hårdare för att behålla sin gamla kärleks trohet.

© Lisa Gahnertz
Publicerad i Fönstret 2008

Du kan inte längre kommentera.