Vi kallar det kontor

Office life

Vi älskar att fascineras av kontoret. Inte minst inom populärkulturen där succéserien The Office nu görs i svensk tappning. Men det är en arbetsplats i förändring. Två Dagar har kikat in på tre välkända Göteborgskontor. Och blickar mot framtidens kontor – där den anställdes välmående står i första rum.

Det är allt annat än grått på Forsman & Bodenfors kontor. Den orangea heltäckningsmattan är överväldigande bjärt, sträcker sig över det öppna kontorslandskapet, kryper på vissa ställen upp på väggarna. Mattans reflektioner i det starka lysrörsljuset gör att vi alla ser lite solbrända ut.

Det är lunchtid och flera kontorsstolar gapar tomma framför långa rader av Apple-datorer.

Piero Giobbi har precis ätit klart. Han pekar mot kontorets sydvästra hörn. Där. Där är kontorets bästa plats. Där ligger solen alltid på genom fönsterna och vyn över Göteborgs hustak är vidsträckt.

– Det är energigivande här, speciellt vintertid, säger han om lokalen.

– Som ett slags upplyst beachplats.

En solbadande strand. Kanske inte det vi förknippar arbetsplatsen kontoret med i vanliga fall. Snarare är det färgen grå som klär vårt språkbruk när vi talar om en av Sveriges vanligaste arbetsplatser. Grå vardag, grå kontorsråttor. Löneslaveri och kontorsmaskineri. Vårt samhälle är fullt av uttryck om kontoret och idéer om vad det symboliserar.

Det var just vad britterna Ricky Gervais och Stephen Merchant tog fasta på när de skapade tv-serien The Office. Tio år har nu gått sedan serien först premiärvisades, men vi tycks ändå inte få nog av att titta på detta kontor från helvetet. Flera länder har lånat grundkonceptet och gjort egna varianter av programmet, där den amerikanska versionen troligen är den mest långlivade och välkända. Efter franska Le Bureau, chilenska La Ofis och israeliska Ha Misrad, är det nu dags för Sverige att tackla ämnet i TV4-serien som kort och gott betitlats Kontoret. Snart får vi se Henrik Dorsins rollfigur Ove från Solsidan göra livet surt för sina anställda, på kontoret där det grå vardagsslitet fått ett ansikte. TV4:s programchef Fredrik Arefalk är förtegen om den svenska versionen, men avslöjar att igenkänningsfaktorn är något man tagit fasta på.

– I många komediserier har man hemmet, soffan, som utgångspunkt. På samma sätt är en generisk arbetsplats som kontoret väldigt tacksamt, eftersom det finns en referensram som delas av många till platsen, säger Fredrik Arefalk.

– Folk har väl inte alltid jätteroligt på jobbet. Det kan vara skönt att se att vissa har det värre än en själv. Om man tycker att det är lite segt att gå till jobbet på måndagar kan man känna att man i alla fall inte behöver gå till Oves kontor.

Ja, något är det med kontoret, som berör och fascinerar oss så till den milda grad att vi inte kan släppa det när vi väl går hem för dagen. Vi tycks älska att hata det. Tar vi inte del av den uppsjö av filmer, tv-serier och böcker som alla har ett monotont kontorsslit som fond, så surfar vi in på någon av de tusentals hemsidor som har titlar i stil med ”Hur du överlever kontorslivet” eller ”Tio feng shui-tips för att göra kontorslivet bättre”. Eller så skriver vi till folkvettexperten Magdalena Ribbings tidningsspalt och frågar hur vi ska göra med våra illaluktande kollegor som stjäl suddgummin ur materialskåpet och gör privatärenden på jobbtid. Så mycket undrar vi över kontorets spelregler, att Magdalena Ribbing tidigare i höstas utkom med boken Vett och etikett på jobbet – bra att veta på kontoret.

Kontoret har i Sverige anor sedan Gustav Vasas dagar. Då lades de första grundstenarna till det som sedermera kom att bli statens ämbetsverk. Framför allt var det skrivare och räkenskapsförare som krävdes och de höga posterna inom statsförvaltningen var fram till 1809 förbehållna adeln.

I takt med att jordbrukssamhället gav vika för industrialiseringen växte det fram ett behov av tjänstemän som kunde administrera det nya, tjänsteinriktade samhället. Det blev också en av de första arbetsplatserna där kvinnor efterfrågades när arbetsmarknaden öppnades för ogifta kvinnor under mellankrigstiden. Här växte de så kallade trälhaven fram, stora öppna landskap med arbetsplatser i långa rader. Som gjorda för att övervaka de anställda och med fabrikernas löpande band-tänk. Småningom fick trälhaven ge vika för cellkontor, det vill säga enskilda rum, eller kontorslandskap av mindre, varierande storlek.
Likväl har kontoret en speciell plats i samhället då det speglat det moderna samhällets utveckling. Från uppfinningarna av telegrafen, skrivmaskinen och telefonen som lösgjorde kontorsarbetet från att behöva ligga i anslutning till fabrikerna de administrerade – till dagens internet och mobiler som lösgör kontorsfolket från kontorslokalerna. Men det sistnämnda ska vi återkomma till lite senare.

Christina Bodin Danielsson är praktiserande arkitekt och forskare. Hon vet vilka kontor vi mår sämst av. Och varför. Hennes avhandling vid KTH handlar om hur vi påverkas av olika kontorsmiljöer. Hon tycker inte att det är konstigt att kontoret som fenomen är så utbrett i populärkulturen.

– I västvärlden växer kontors- och tjänstemannasektorn, man pratar om att 50-80 procent i västvärlden jobbar på kontor. Det i kombination med hur mycket tid vi tillbringar på kontoret, gör att arbetsplatsen och då ytterst kontoret blir en stor del av många människors vardag. En heltidsarbetande tillbringar en större del av sin tid på jobbet än hemma. Då är det klart att relationer till chefer, kollegor och vilka arbetsuppgifter man har blir jätteviktiga, men min forskning visar att även kontorsmiljön i sig spelar stor roll för både anställda och organisationers välfärd, säger hon.

Till sin avhandling intervjuade Christina Bodin Danielsson kontorsanställda om hur de upplever sin arbetsmiljö. Intervjuerna visar att nästan ingen gillar långa korridorer eller att vara placerad så att andra kan se ens datorskärm. Det estetiska värdet betonas ofta. Trä anses mer tilltalande än plast och linoleum, konst och gröna växter upplevs som något positivt, och speciella faktorer som terrasser och öppna spisar framhävs som något slags statusbärare, något man är stolt över. En belåtenhet med den fysiska arbetsmiljön har kunnat kopplas till att anställda är mer nöjda med ledningen och är mer tillfredställda med arbetet. Och vice versa.

– Kontoret blir ett slags symbolbärare. Om man är irriterad på något i miljön, som att hissarna aldrig funkar, så ser man det som ett symptom på den värdelösa ledningen och att de inte bryr sig om medarbetarna, säger Christina Bodin Danielsson.
Framför allt undersökte Christina Bodin Danielsson hur kontorsarbetare mådde i olika typer av kontor; enskilda rum, kontorslandskap i olika storlekar, kombikontor och flexkontor, där man inte har en fast arbetsstation och ofta jobbar på andra ställen än kontoret. Traditionella kontorslandskap utmärkte sig som sämre än övriga kontorstyper. Sämst visade sig anställda må i mellanstora kontorslandskap, där det sitter mellan tio och 24 personer. Christina Bodin Danielssons hypotes är att gruppstorleken är problemet.

– Du kommer tillräckligt nära folk du inte gillar. Samtidigt vinner du inte den lilla gruppens gruppkänsla.
I ett litet kontorslandskap, på säg upp till nio personer, är det lättare att utveckla en stark gemenskap, tror hon, medan ett större landskap ger en positiv anonymitet.

Just det mellanstora kontorslandskapet är dock det som ökar mest i Sverige. Christina Bodin Danielsson gillar det inte. Hon pekar på att företagen ser organisatoriska fördelar med landskapen – när företaget växer eller krymper är det lätt att antingen plocka fram eller ta bort ett skrivbord. Samtidigt tycker hon att det är anmärkningsvärt hur negligerad den fysiska arbetsmiljön varit. Den påverkar ju vår hälsa.

Det luktar fortfarande nylagd matta och målade brädor på Monkis huvudkontor i centrala Göteborg. Ringlande korridorer sträcker sig över två våningar. De ger intryck av att vara trånga gränder i en sagostad. Korridorväggarna utgör husfasader i grälla färger. Varje kontorsrum är som ett eget litet hus med fönster och dörrar som vetter mot stadens ”gator”, som till och med pryds av snirkliga gatlyktor i 1800-talsstil.

Medan kontorsrummen är lugnt vita har svängarna tagits ut desto mer i mötesrum och gemensamma ytor. I köket växer bulliga knallgröna träd ut ur väggarna, medan konferensrummet är prickigt av hundratals pennor som är instuckna i väggarna.
Ett mötesrum rymmer med nöd och näppe ett vitt bord och fyra gula pinnstolar, som omges av illgula pappersblock från golv till tak på vilka man kan skriva ner infall och idéer – och sedan riva av pappret och ta det med sig när mötet är slut. Hej då, whiteboard. Det gula rummet är Eleonore Nygårds favoritplats på kontoret.

– Jag kommer tidigare från tidningsbranschen. Där fick man sitta i ett grått landskap och försöka vara kreativ. Hade man suttit såhär … hej, vilken skillnad! säger hon.

Kollegan Ulrika Liss-Daniels håller med.

– Hemma gör vi ju allt för att inte ha det grått, trist och tråkigt. Där skulle vi aldrig komma undan med sådana miljöer som finns på många kontor.

När man bygger framtidens kontor kommer fokus troligen att ligga på att skapa nöjda anställda. Det tror i alla fall sociologen Susanna Toivanen som forskat om arbetsmiljö och hälsa och nu är knuten till NCC, där hon genomför projektet Framtidens kontorsarbetsplatser. Hon menar att när nu forskning kan knyta ökad produktivitet och minskad sjukfrånvaro med hur arbetsmiljön ser ut, blir det en sporre för företagen att tänka till kring sina kontorslokaler. Utmaningen är att få företagen att se ”kronor och ören” även i mjukare värden, som arbetshälsa, och inte bara i en lokal där så många anställda som möjligt får plats på billigast yta.

Samtidigt går vi mot ytmässigt mindre kontor. Susanna Toivanen poängterar att samtidens stora utmaning; att skapa en hållbar utveckling för miljön, inte gör det försvarbart med stora, energislösande lokaler. Där kommer flexkontoret åter in.

Under utställningen Kontor 2019, som trendanalytikern Stefan Nilsson arrangerade för ett par år sedan, spåddes kontoret i slutet av detta decennium bli mer av ett ”cafékontor”. Där mötesrummet är inrett som en mysig fransk bistro, komplett med rutiga dukar och småbord, och fasta kontorsplatser saknas. Istället bär man kontoret på fickan. Sätter sig och pluggar in datorn på valfri plats i lokalen, som man inte heller är bunden till att vara i mellan nio och fem. Jobbet kan lika gärna skötas hemma, på stan eller i en annan världsdel. Inte helt olikt de flexkontor som Christina Bodin Danielsson i sin avhandling till sin förvåning märkte att folk trivdes bäst i, näst efter enskilda rum.

House of Win-Win är för de flesta göteborgare kanske mest känt som en eventarena för spelningar eller filmvisningar. Men det är också en arbetsplats för ett hundratal personer, med drag av just cafékontoret. Här hyr egenföretagare och organisationer kontorsplats. Antingen i enskilda rum. Eller möjligheten att sitta och jobba i det stora, gemensamma rummet på Tredje Långgatan. Här står bord och stolar huller om buller, slitna läderfåtöljer samsas med gamla biostolar. I taket tronar en väldig kristallkrona. Allt inramas av enorma fönster. Morgonstämningen är loj, ett fåtal personer kurar framför bärbara datorer med kaffemuggen inom nära räckhåll.

Flera av dem som arbetar på House of Win-Win satt tidigare hemma och jobbade, berättar verksamhetsansvarig Magnus Helldahl.

– De som sitter här upplever att de vill ha någonstans att gå, att fysiskt förflytta sig till jobbet och känna att de är i ett sammanhang, säger Magnus Helldahl och framhåller också de spontana möten och samarbeten som ofta uppstår när personer från olika branscher träffas.

Anna Gustafsson håller med. Hon har tillsammans med Jenny Eriksson ett nystartat konsultföretag som sysslar med mänskliga rättigheter.

– Hur läskigt man än tycker att det är att vara nystartad så hittar man alltid någon att prata med och fråga saker om. Man känner att man inte är ensam, säger Anna Gustafsson.

Även Susanna Toivanens pekar mot det Anna Gustafsson och Magnus Helldahl märkt på House of Win-Win. Att gi behöver träffa folk. Trots att den tekniska utvecklingen har gjort det möjligt för oss att arbeta tillsammans utan att träffas kroppsligen, tror hon inte att vi i framtiden kommer att sitta i varsin virtuell bubbla och aldrig lämna den.

– Det fysiska kontoret behöver kanske inte se ut på samma sätt som det gjort de senaste femtio åren. Men vi är trots allt sociala varelser, och även om tekniken ger oss möjligheten att få ett komplement till det fysiska kontoret, så tror jag att det sociala har lika stor betydelse, säger Susanna Toivanen.

Där är vi på ett sätt tillbaka där vi startade. Med tv-serien The Office. Vars kärna till syvende och sist väl ändå får sägas vara en studie i mänskliga relationer. Visserligen en ytterst krass och tillspetsad sådan. Men med en västvärldens största arbetsplatser som fond är det lätt att relatera till de spänningar som uppstår mellan chef och anställda, teknikstressen när datorn hänger sig och skrivaren får spatt, de vardagliga jobbrutinerna och småpratet vid mikrovågsugnen på lunchrasten.
Vi älskar att klaga på kontoret, att skratta rått åt igenkänningskomiken i The Office. Men vad är det, om inte ett uttryck för att kontoret också betyder mycket för oss?

***

Magdalena Ribbing får en mängd frågor om kontorslivet till sin frågespalt och har därför skrivit boken Etikett på jobbet – bra att veta på kontoret:

Finns det någon fråga du är förvånad över att den ens ställs?

– Ja,”måste man säga hej till sina arbetskamrater när man kommer till jobbet?”. För mig är det ofattbart att man inte säger hej till sina arbetskamrater, chefen, receptionisten, vaktmästaren eller städaren. Då reducerar man de ohejade till kontorsstolar, de kunde lika gärna vara möbler eller krukväxter. Detta är en vanlig fråga, och den är sorglig. Det gör inte ont, det kostar inget, det är inte besvärligt. Jag menar inte att man ska rycka folk i axeln och säga hej om de är upptagna, men man ska visa sina kollegor att de har blivit sedda.

Topp tre irritationsmomenten på kontoret, enligt Ribbing:

Lukt: Tacosätning vid skrivbordet, osande fotsvett eller rakvattenstank. Delat arbetsutrymme kräver att man luktar trevligt för andra. Tyvärr gör inte alla det, en källa till besvär för många.

Ljud: Idogt och högljutt mobiltelefonprat betraktas störande. Samt snack om personliga saker i mobilen, vanligare nu när jobbmobilen också används privat och man därför får veta mer än vad som är önskvärt om sina arbetskamrater.

Fusk: Småsnattande av kontorsprodukter irriterar. På ett kontor saknades alla anteckningsböcker dagen för skolstart, berättar Magdalena Ribbing. Dessa hade de anställda plockat med hem till sina barn. Upprörande anses också fusk med arbetstid, när någon alltid smiter hem tidigare och låter andra täcka upp.

© Lisa Gahnertz
Reportage i Göteborgs-Postens helgbilaga Två Dagar, 2011-11-18

Bild: ”Office life” av melburnian är licensierad under CC BY 2.0

Du kan inte längre kommentera.